Om de ger dig ett linjerat papper, så skriv på tvären

Eftersom löparknäet hindrar mig från att provspringa mina nya skor har jag istället valt att gå in dem inomhus istället. Dock hindrar ingen mig ifrån träning, därför begav jag mig nu åter efter ett par plågsamma vilodagar ut på en cykellänk. Oj vad det kändes lätt, jag hade motvind första halvan. Trots det hade jag bäst tid hittills i år på halva vägen och låren var inte ens stela som stockar. När vinden sedan på hemresan var på väg åt samma håll som mig gick det ännu lika lätt, men självklart lite hårdare. Med nästsista stora backen i sikte log jag och visste vad jag skulle komma att göra några hundra meter längre fram, låren kändes varma redan av tanken. Det är en skön känsla att accelerera i uppförsbacke sittandes på en cykel med för låg sadel. Pulsen stiger tjugotalet slag och den ack så omtalade mjölksyran sprudlar i låren och ger den speciella känslan av värme samtidigt som benen styvnar märkbart. Efter den sista backen (i vilken proceduren återupprepades) fortsatte jag accelerera ännu över backkrönet och vidare på den lätt sluttande fortsättningen på väg hemåt. 31km/h...32...33...34...BANG! Den plötsliga smällen och det skrammel som nu följde fick mig att stanna cykeln. Med båda fötterna på stabil mark spanar jag efter metalldelar liggandes längs med vägen, men inget syns. Sen ser jag på mitt bakhjul...ojdå, se så det kan gå. Luften hade pyst iväg så att säga, inte lugnt och försiktigt som jag föreställer mig pysa, men i bemärkelsen rymt iväg. Totaltiden av min cykellänk blev alltså inget rekord trots det ytters goda slagläge jag hade skapat.

Men... Sånt är livet.

Om jag vore lika bra på att accelerera gällande pluggandet till inträdesproven som med cyklingen skulle jag vara nämnvärt lugnare. Jag kan stolt skriva att jag idag har öppnat fysikboken för första gången efter studentskrivningarna i syfte att plugga. Jag gav mig direkt på den del i gymnasiefysiken jag fattar sämst och aldrig har greppat riktigt, kraftmoment och rotationskinematik. Jag saknar på något vis skolundervisningen, men bara i "mina" ämnen. Kunskapen är så lätt att komma åt i skolan, allt serveras som från silverfat. Men orsaken till att jag börjar med femte boken i fysik och inte första är att jag verkligen vill lära, jag har inte bara läst fördjupad fysik för att skriva bra i studenten, jag har alltid velat åt kunskapen, annars skulle allt nog kännas rätt meningslöst nu med tanke på att skrivningarna inte gick så bra.

Kom ihåg att tänka positivt gott folk!