Idag är början på fortsättningen av mitt liv

Ett par intensiva dagar har spenderats i Kuortane i annat syfte än att dagdriva och blogga, därför har inga nya bloggrubriker synts till på denhär adressen. Helgen som helhet har varit positiv, jag är mera motiverad och hoppfullare än på väldigt länge, detta trots att det inte blev något 6km löptest för min del denna gång. Men jag har löpt, först med smärta, sen med knästöd, det andra är ett betydligt bättre alternativ enligt mig. Dessutom har jag fått diskutera mitt "stora" problem med en grupp allvetande tränare som innehar såväl kunskap som erfarenhet, medan jag fick en diskussionsstund med grensgruppsledaren om mina något mindre problem och annat trevligt. Några lite annorlunda scenarier har också utspelat sig i på lägerområdet under helgen, bl.a. många jättefina testresultat, härliga scenframträdanden, ett par ambulansbesök och en hel del blod, svett och tårar...och is!

Söndagar överlag är en mindre omtyckt veckodag, trots det känns det som en av mina bättre dagar på senare tid även om lördagen till en början var betydligt bättre. Just nu känns det som att detta inlägg enbart blir en mellanrapport, men må så vara, hoppas ni fortsätter följa i väntan på de mera underhållande inläggen.

Vöråskogarna, arbetsplatsen de inkommande dagarna, en del träd som skall fällas, sågas, klyvas och köras hem (till mormors eftersom det är hennes skog). Men på vägen till Vörå ska jag svänga in via Mattssons för att köpa ett eget knästöd eftersom ägaren till knästödet jag använde i helgen ville ha tillbaks sitt.

Det är mycket just nu, men bara jag får tillgång till resten av materialet till matriskursen skall jag förhopppningsvis hinna bli klar innan avfärden till sydligare breddgrader, dvs. en sak mindre att göra sen. Terräng FM är en tävling som stjäl rätt mycket tankeverksamhet i nuläget, men förhoppningsvis skall jag hinna bli i så bra form att det inte är någon tvivel om jag skall tävla eller ej. Det skulle i såna fall innebära att tävlingssäsongen inleds 16.5 med den längsta distans jag någonsin tävlat på. Det låter kul. Vad skulle möjligen kunna kännas tyngre sen?

Sådär ser jag och min far ut en dryg timme innan mitt första landslagsuppdrag. Motivationsbild.