Tidsfördriv

Jag har några gånger tänkt på hur det skulle vara att skriva blogg dagligen (eller åtminstone nånting ditåt). Kvaliteten skulle säkert sjunka eftersom ja inte skulle ha så mycket att skriva om, samt att det skulle bli tråkigare och kännas som ett måste.

Men samtidigt tror jag att det skulle finnas flera nyfikna läsare som skulle få följa med stegvist och kanske rentav nångång i framtiden när ja blir bra på att skriva skulle någon kunna se fram emot "dagens inlägg" av mej. Det återstår att se, i nuläget kan jag inte lova någon sådan uppdateringsfrekvens, det fortsätter på samma gamla vis; när känslan faller in.

Som alla vet kan man inte få allt som man vill här i världen, det finns alltid bra saker och mindre bra saker, och sällan kan man påverka alltför mycket heller. Även om det är så urtjatat så att självaste Kirchhoff svänger sig i sin grav i Schöneberg, Berlin så vill ja ändå påstå att det inte är hur man har det som spelar roll utan hur man tar det. Man kan göra mycket med lite för att säga det på ett annat sätt.

Under sommaren verkar det vara lättare att hålla humöret uppe tack vare solen även här i Finland, men oj vad det klagas på både det ena och det andra. Vädret är väl som vanligt alltid fel, ingen verkar nånsin vara nöjd med vädret och alltid skall det gnällas på, själv är ja inte bättre än nån annan heller, ja räknas nog in i mängden av gnällspikar även om ja ofta försöker undvika det eftersom man ändå inte kan påverka vädret, däremot kan man påverka sin inställning till. Det är något som ja jobbar på och även uppmuntar andra att göra. Vädret är och kommer att förbli självständigt, så anpassar vi oss inte till vädret så kommer vi aldrig att komma överens, jo, ja menar att man behöver bli lite av en toffel.

Innan elittävlingarna i Kuortane var alla tävlingsresultat blygsamma och små besvikelser allihopa så ja hann bli lite orolig för hur det skulle gå denhär säsongen. Jag har trots allt lyckats få en skadefri och i högsta grad sjukdomsfri träningsvinter, så förutsättningarna för stora rekordförbättringar borde finnas. Som jag tidigare nämnde blev hinderloppet i Kuortane vändpunkten, rekord med 11 sekunder efter en liten ändring i träningsupplägget inför tävlingen. Nu är jag alltså på gång igen, i allra högsta grad! Jämsä, here I come, torsdag + lördag (1500m + 3000mhi)

För omväxlings skull

Minst en blogguppdatering per månad tycker ja väl inte skulle vara alltför mycket begärt av en skogspojke som bara jobbar 6 timmar om dagen med lediga helger! Tyvärr har ja inte nån riktigt bra ursäkt eller orsak, enda ja kan skylla på är inspirationsbrist.

Efter senaste egentliga inlägg har ja hunnit träna 3 veckor i Portugal, flytta hem till Esse igen, inleda tävlingssäsongen och sånt strunt som ingen e nyfiken att läsa om här eftersom de som bryr sig tar reda på sånt på andra sätt. Exempelvis genom att prata med mej, det känns trots allt bättre så.

Sportplaner är fantastiska platser! Människorna är oftast glada och hurtiga, ibland kanske svettiga, och nångång händer det sig att man är lite blodig, men oberoende av vilket så är det fantastiskt om man får vara det på en sportplan! Nu kan det förstås hända att det bara är i mitt huvud det har slagit slint efter all vistelse på sportplaner såväl i jobbet som på träningar och tävlingar och det kanske i något skede kommer slå över så att ja tröttnar totalt på dem, ja har ju trots allt 12 eller 13 veckor jobb kvar, men det är ett senare problem om så blir fallet.

NU tänker ja bara njuta!

11 sekunder rekord blev det i lördags i mitt andra hinderlopp för säsongen, dvs 15s förbättring från senaste år, så efter några lopp till, lagom tills Kalevan Kisat skall formen toppas och klockan förhoppningsvis inte hinna ticka så långt. Redan inkommande lördag kommer en ny chans att förbättra hinderrekordet, men innan dess även säsongsdebut på 1500m i Jämsä på torsdag.

Eftersom ja inte är nöjd med denhär uppdateringen utlovas (ytterligare) ett nytt blogginlägg inom kort (kom ihåg att allt är relativt).

Ta vara på er och njut av solen om ni gillar den!

Den som väntar på något gott...

...väntar knappast på mitt nästa bloginlägg, men trots det så utlovas inom kort en uppdatering på denhär bottentorkade bloggen efter påtryckningar från läsare. Önskemål kan alltså uppfyllas om ni bara tar kontakt med undertecknad.

Vikten av mental förberedelse

3000 meter hinderlöpning, när starten går bör man vara fullt fokuserad och mentalt förberedd sedan länge på förhand. Även om man missar själva startskottet faller inte världen samman, såna små missar går att fixa, likaså om man kommer lite opassligt till ett eller två hinder. Det spelar inte någon desto större roll så länge man är villig att kämpa lite extra efter det missade hindret eller starten för att komma ikapp resten av fältet.

Men står man på läktaren och ser på när hinderlöparna drar sina sista lösa drag inför loppet, själv helt förberedd på att springa 800 meters loppet en dryg timme senare och någon plötsligt säger åt en att skynda ner på plan, man skall löpa i hinderloppet som startar om 5 minuter så är antagligen reaktionen mycket motvillig och eventuellt lite panikartad. 800m loppet får man tydligen skjuta upp till en annan gång, nu blir det en rivstart på hinderloppet istället. Ouppvärmd och mentalt helt oförberedd.

Startskottet kommer i tid, 5 minuter uppvärmning är på tok för lite. Startfältet är hårt och drar iväg i hög fart, men är man tävlingsmänniska har man väl inget annat val än att försöka följa. Första varvet känns hemskt, alla hinder verkar komma på helt fel ställen och det är jobbigt att vara tvungen att kämpa ikapp med en liten spurt efter varje hinder, det tär på krafterna. Andra och tredje varvet känns lite bättre när man väl kommit igång, men sedan kommer det jobbiga fjärde varvet.. det första riktiga testet, och nu inser man för första gången att detta kommer bli en övermäktig uppgift att följa täten, avståndet växer hela tiden.

Slutet kan ni tänka er själva.

Denhär historien är försås inget jag varken har upplevt eller vill uppleva på tävlingsbanan, men på sätt och vis är detta precis som mitt skolår. Jag är den som stod på läktaren inställd på ett bra 800m lopp när jag plötsligt fick ställa om på alltför lite tid till ett längre lopp fullt med hinder på vägen. Dessutom har jag missat några vattengravar och tvingats ta en och annan kallsup.

Jag var inställd på att rycka in i det militära i oktober, men fick en av de första skoldagarna veta att jag inte var antagen. Då var det bara att försöka ladda om och börja förbereda mig på ett års studier på en av landets hårdare utbildningar. Men att göra något sådant helt mentalt oförberedd är inte att rekommendera, i början hängde jag med någorlunda, men när jag väl tappade till täten blev det riktigt tungt. Nu har jag bara spurtvarvet kvar, dvs "bara" några tenter kvar.

Inför starten på mitt första 3000mhi lopp, hårt tejpad fot och bedövad med värkmedicin.

Men jag var åtminstone förberedd.

Natten till måndag bär det av ner till värmen (inte helvetet) på träningsläger igen, då ska jag försöka producera ett par blogginlägg för intresserade läsare. Det utlovas en hel del regn hela första veckan, vilket passar mig utmärk så känslig som jag är mot solen och hettan.

2 in 1

Hej och hå, undrens tid är inte förbi ännu, för här kommer ett nytt inlägg till min något bortglömda blogg. Senaste inlägget skrev jag när jag ännu var på träningsläger i den portugisiska vintervärmen, efter det har ju förstås en hel del hänt, jag kommer behandla ett par saker.

När skolan efter jullovet drog igång igen kändes det som en kalldusch när min första skoldag 2011 var 10h skola utan egentliga pauser, en rivstart helt enkelt. Veckoschemat ser i regel likadant ut varje vecka, något ojämn fördelning på undervisningen, när tisdag och torsdag är långa mördardagar medan måndag, onsdag och fredag är riktigt korta med endast 2 timmar skola.

Det finns förstås fördelar med detta också, exempelvis har jag nu möjlighet att göra banträningar tidigt på onsdags eftermiddagar när det ännu är relativt tomt på banorna i hallen. En annan fördel med att ha enbart räkneövningar på måndag och fredag ger möjligheten att räkna på egen hand och få en 4 dagar lång helg, vilket passar bra inkommande helg när jag är på väg norrut med destination Esse.

Härifrån framåt blir det mest idrott, så icke intresserade hänvisas till intressantare material.

Tyvärr har jag inte så mycket att underhålla med den här gången,
det blir nog tyvärr mera ett "berätta-vad-som-har-hänt inlägg"

Hallsäsongen blev min längsta hittills, i och för sig min andra någonsin, men det ändrar inte det faktum att det även var min bästa. Tre stycken 1500m lopp blev det, men något riktigt lyckat lopp blev tyvärr inte av, men rekordet förbättrades trots det med ett par sekunder och känslan av att det kan gå riktigt fort infann sig under FM tävlingarna.

Två 3000m lopp stod också på schemat trots att det innan säsongen kändes jobbigt att tänka sig 15 varv runt banan med snäva kurvor. Två lopp, två rekord, först med 9 sekunder och sedan ytterligare 12, en förbättring på 21 sekunder från sommarens utomhusresultat känns riktigt lovande såhär drygt halvvägs genom grundträningen, det tyder åtminstone på att träningen har gett resultat i rätt riktning. Visserligen missade jag ännu farsans familjerekord med en fjuttig sekund, så det får väl tyvärr stå sig ända tills sommaren nu, men då ryker det med besked.

Träningsmängden har ökat kraftigt från förra träningssäsongen, senaste vinter var jag sjuk en hel del och skadad flertalet gånger vilket försvårade träningen oacceptabelt mycket. Men konditionen har en direkt anknytning till denna skillnad likaså, många av de halvhårda och hårda träningar jag haft i vinter skulle jag kanske inte ens ha klarat av att genomföra under fjolåret. Samtidigt har även pulsen sjunkit 10-15 slag under normala länkar trots att länkfarten har ökat en aning.

Vintern här i södra Finland lär ha varit en av de snörikaste på många år, något jag helst skulle se att vore annorlunda, det har varit problematiskt många gånger att löpa utomhus med hög fart i lössnö och senare i extrem kyla och nu på hal is och i slask. Men träningen har alltid genomförts på med ett eller annat knep, endera på ren vilja och med sjukliga mängder kläder eller så har träningen gjorts i hall eller på löpmatta.

Det känns bra att kunna hitta alternativ när vädret inte tillåter riktigt den träning man tänkt utföra, som idrottare har jag utvecklats en hel del under träningssäsongen likaså. Kanske speciellt genom lägret under jullovet och under FM helgen där jag sprang mitt troligen smartaste lopp hittills.

Svettig och rätt så nöjd efter det omtalade 3000 meters FM loppet,

sista bilden på den gamla, alltför lilla tävlingsdräkten

Det finns mera att berätta, men du orkar nog inte läsa mera just nu. Dessutom är jag hungrig och tänker åtgärda det i god tid innan dagens långlänk.

Kom ihåg: "Tänk positivt!" som en av mina lågstadielärare alltid sa.

En pessimist ser en svårighet i varje uppgift!

En optimist ser en uppgift i varje svårighet!

Rubriken syftar på 2 månaders sammanfattning i 1 inlägg. Nästa uppdatering utlovas inom 2 månader.

Loppukiri

Slutspurten av lägret har redan börjat, på lördag morgon bär det av hemåt mot Esbo där ett tomt kylskåp och en kylig lägenhet väntar. Oh, vad jag längtar. (för den som inte fattade så var det där ironi).

Jag är mycket tacksam över mina ben och försöker i gengäld ta hand om dem så bra jag kan. Lite orolig är jag nog för hur detta samarbete kommer fungera när skolan börjar kräva alltmera tid och jag än en gång börjar utsätta mina ben för kyla och is under träning. Egentligen finns det inte så många saker som lockar med att åka hem ännu.

Inomhussäsongen är förstås en av de bättre sakerna på inkommande, men få se hur länge jag håller det som positivt när jag börjar löpa 3000m tävlingar på 200m bana. 15 varv med full fart i torr luft och snäva kurvor, men det skall nog bli roligt att se vad träningen har gett.

Jag har bott i Finland över 19 år och under de första 18½ åren klarade jag mig utmärkt utan att kunna finska överhuvudtaget, jag har aldrig behövt språket. Rätt så intressant med tanke på att Finland trots allt är finskspråkigt till över 90%. Men denna höst har blivit en prövning, en utmaning. Att studera alla kurser på finska utan att egentligen alls kunna språket och dessutom flytten till huvudstadsregionen där det allra mesta måste skötas på finska blev min orsak att börja lära mig finska.

Och för att ännu fortsätta på samma ämne men koppla ihop det till nuet så är detta träningsläger där jag bor, tränar och äter med finnar ett riktigt bra språkbad, som jag verkligen är glad över att jag har tvingat in mig själv på. Jag hoppas att jag även i fortsättningen utmanar mig själv på liknande sätt för att utvecklas på ett eller annat sätt. Jag lär mig inte bara behärska språket bättre, jag lär även känna många nya ansikten här.

Feberyra

Årets första blogginlägg. Nyåret firade vi nog här också, även om vi gjorde det två timmar senare än hemma i Finland, alltså får vi troligen ett kortare år 2011, men jag kan mycket väl tänka mig att fira även nästa nyår här i Monte Gordo. Dubbelträning som början på det nya året medförde försås att det inte blev många vakna minuter i början av 2011.

Halva tiden här är redan förbi, men jag har ingen lust att åka hem till ett alltför kyligt Finland med isiga vägar och snöfall. Det har inte ens regnat här ännu i år, åtminstone inte som jag har märkt. Träningarna har flutit på bra ända tills jag på tisdagkväll insåg att halsen var sjuk, vaksam onsdag förmiddag och när jag prövade febern visade termometern 37.0 vilket är mera än vad jag ville. Det blev en vilodag och nu idag har jag bara löpt en lätt länk och tränat lite teknik. Febern är borta, men förkylningen sitter kvar ännu. Men jag föredrar nästan en febersläng i Portugal framför att vara frisk i Finland och vara tvungen att bege sig ut i kölden.

Planerade just ihop min läseordning för våren, och när jag var klar insåg jag att detta inte kommer att sluta bra. Endera blir det jag som går under eller så är det vitsorden som fortsätter gå under. Exempelvis tisdag: undervisning 8-18 utan pauser.. När skall man träna, äta, andas osv. en sån dag? Detta blir en tuff vår!

Njut av jullovet, för vädret är väl inte mången till lags!